Wäxiö tändsticksfabrik på sin tid stadens största industri

 

Wäxiö tändsticksfabrik anlades 1868. Initiativtagare var handlanden Carl Schander som inspirerats av bröderna Lundström i Jönköping och tillsammans med bokhandlaren CG Södergren startade de Wäxiö tändsticksfabrik. Fabriken var belägen i området något väster om stadskärnan. Fabriken bestod av huvudbyggnad uppförd i parmsten jämte några flygelbyggnader och lagerhus i trä. Några år efter starten fanns ett åttiotal anställda varav hälften kvinnor. År 1875 hade man uppnått  nära 150 anställda och årsproduktionen uppgick till ett värde av cirka 200.000 kronor.

 

Wäxiö tändsticksfabrik låg i hörnet Storgatan – Liedbergsgatan i Wäxiö. Bilden från 1910 visar arbetare utanför fabriken. Vid den tiden var det 300 anställda.

 

Flera ägare, uppgång och nergång

Södergren lämnade fabriken efter några år och Schander stod kvar som ensamägare till 1887 då han sålde till Swedish Match Company i London. Som disponent ledde Schander tändsticksfabriken till 1891 då Knut Johansson tillträdde. 1913 tog Förenade Tändsticksfabriker  med Ivar Kreuger över fabriken och verksamheten expanderade kraftigt. Fabriken byggdes till och försågs med maskinell utrustning samtidigt som produktionen ökade och antalet anställda var 1920 uppe i 400 och med ett tillverkningsvärde av 3.603.000 kronor.

Huvudsakligen exporterades tändstickorna till Amerika och Indien men sen gick det raskt utför. 1921 med depression och osäkerhet i världen fanns det bara plats för 290 anställda och inte fulla veckor. Timlönen hade efter hand sjunkit från 1:30 till 73 öre med 10% tillägg för de som arbetar tre dagar i veckan eller mindre.

En arbetares årsinkomst beräknas då ligga mellan 1060 – 1213 kronor. Fackföreningen begärde också hos stadsfullmäktige att arbetarna skulle befrias från skatt. Sedan 1917 ägs nu fabriken av Svenska Tändsticksaktiebolaget, det största företaget i världen inom sitt område.

 

Fabriken utplånad av brand

Den 30 maj 1922 inträffade en brand som fullständigt lade fabriken i ruiner och som också hotade den övriga bebyggelsen runt omkring. En nattvakt upptäckte branden vid 22-tiden i några sticktorkskåp och försökte förgäves släcka själv. Brandkåren tillkallades men eldsvådan fick snabbt fäste och redan efter en kvart var sju av fabrikens träbyggnader övertända. Vid 1-tiden på natten var man herre över elden och de omkringliggande fastigheterna räddade. Tändstickstrusten beslöt efter branden att fabriken inte skulle återuppbyggas man hade ju fler fabriker igång. För många anställda följde nu en längre tid av arbetslöshet.

Branden.


Bilden är från 1922 och visar vad som finns kvar av den här byggnaden efter branden. Bara ytterväggarna finns kvar men innanför finns sönderbrända maskiner förvridna balkar och rör. Man förstår också att befolkningen var oroliga eftersom bebyggelsen ligger så tätt inpå.

 Bilden tillhör Peter Pålsson


Livet i ett Växjöhem omkring 1890

Citat från hemsidan: Hemma hos Carl-Otto

”Allt eftersom barnen kom växte utgifterna. Då fars lilla lön, ca 12 kronor per vecka inte var tillräckligt att hålla levnadsstandarden något så när dräglig fick min mor och vi äldre syskon hjälpa till med hemarbete från tändsticksfabriken. Vi måste stiga upp klockan fem och innan vi gick till skolan tillverka några hundratal tändsticksaskar för Wäxjö tändsticksfabrik. Arvodet för detta var 20-22 kronor i månaden och blev ett välkommet tillskott i hushållskassan” Slut citat

 

Här sköter en arbetare en stickhack som hackar fanerremsor till stickor (splint). Fanerremsor läggs på rullbanan mot ett anhåll som matas fram mot stickhacken. Till höger ligger sågade och barkade aspkubbar som skall svarvas till fanerremsor. Maskinerna drivs av en ångmaskin via taktransmission och drivremmar ner till respektive maskin.

 Bilden tillhör Kalmar museum

 

Bilden ger en uppfattning om hur arbetsmiljön var på en tändsticksfabrik omkring 1900. Belysningen består av fotogenlampor och det dagsljus som släpps in genom fönstren. Uppvärmning av lokalen sker genom flänsrör där det strömmar het ånga i rören från ångmaskinen Kvinnor och pojkar är sysselsatta vid maskinerna övervakade av den mustaschprydde förmannen.

 Bilden tillhör Kalmar museum


Teknik utan ingenjörer

Tillverkningen vid Wexiöfabriken var ganska lika de andra fabrikerna beroende på att arbetarna flyttade från den ena fabriken till andra och tog med sig sina kunskaper. Några ingenjörer fanns ej i början utan man fick hjälpa sig fram med egna idéer.

 

Etiketter

En uppsjö av etiketter har funnits på Wäxiö tändsticksfabrik nämligen 614 st. Här följer några färgstarka etiketter avsedda för exportmarknaden.

 

 

Etiketterna kommer från Peter Pålssons samling.

 

 


Musikkåren överlevde fabriken

1904 bildades en musikkår vid tändsticksfabriken som också fick bidrag av företaget. Den första musikkåren framträdde i olika sammanhang då de anställda sommartid gjorde gemensamma utflykter. Den sista musikkåren var verksam in på 1950-talet långt efter att fabriken upphört.

 


Källor:

Ur Hyltén – Cavallius, Gamla Växjö berättar vidare

Modigs brev till Hofrén

Arnesson, Bak hängbjörkens slöja /Rekommenderas som bredvidläsning/

©Thore Gustavsson


 

 

http://thoresmatches.se