Tändstickor = Tidaholm

I Folkskolans Geografi för år 1920 står följande om Tidaholm. Tidaholm vid Tidan där finns Sveriges största tändsticksfabrik. Det var det enda Sveriges skolbarn fick lära sig om Tidaholm. Tändstickor = Tidaholm eller tvärtom. Enkelt att komma ihåg.Vulcans tändsticksfabrik startade i Tidaholm 1868. Fabriken förlades till Tidan men läget var ganska isolerat och för råvaror och färdiga produkter fick man anlita  hästtransporter till närmaste järnvägstation.

Transporthistoria.

C F Lundström från Jönköpings tändsticksfabrik berättar att under den tid transporten av tändstickor till Göteborg skedde med foror kom det klagomål från London att tändstickorna var våta vid framkomsten. Efter åtskilliga undersökningar visade sig att en forman kört ner i en bäck för att vattna hästarna med påföljd att tändstickskistorna fallit i vattnet. Långsamheten vid dessa transporter var ett problem och ökades ej sällan av att en forman flera dagar uppehöll sig i sitt hem som låg ut med forvägen.

Järnvägen blev livsviktig.

Kommunikationerna har alltid varit viktiga för industrin så även tändsticksindustrin. Tidigt blev ägarna intressenter i uppförande av järnvägar och järnvägsbolag. Det var oerhört viktigt att kunna frakta mängder av aspstockar till fabrikerna och färdiga tändstickslådor snabbt ut till kunderna. Eftersom efterfrågan och produktionen ökade kom kraven på snabba och säkra tranporter utan för mycket omlastningar.

Normalspår och smalspår  (Industrin och järnvägen utvecklas parallellt)

Västra stambanan mellan Stockholm och Göteborg öppnades 1862 vilken kom att betyda mycket för näringslivet. För att stambanan skulle bli den huvudnerv för näringslivet behövdes bibanor. Därför byggdes Stenstorp-Hjo smalspåriga järnväg och invigdes 1873. Året efter anlades en bana från Svensbro till Ekedalen. Tidaholm var fortfarande utan järnväg och tändsticksfabrikens transporter av tändstickslådor fick ske med hästforor först till Stenstorp och senare till Ekedalen.

Under år 1876 hade Hjo-Stenstorp järnväg framdragits till Tidaholm och det innebar att färdiga varor från tändsticksfabriken nu kunde skickas kontinuerligt per järnväg samtidigt som aspvirket via Hjo hamn på ett bekvämt sätt transporteras till Tidaholm. Järnvägen var smalspårig under det att stambanan var normalspårig och godset från tändsticksfabriken fick lastas om i Stenstorp vilken blev en ekonomisk belastning för Vulcan.

Vulcan pressade fram fraktrabatt av SJ.

Transporterna till exporthamnen i Göteborg var mycket dyra och var nära nog orsak till att Tidaholm blev utan tändsticksfabrik. Trots flera påstötningar vägrade såväl SJ som Hjo-Stenstorp Järnvägars bolag att lämna några rabatter. Dåvarande disponenten Georg Murray började då arbeta för en flyttning av fabriken till Göteborg. SJ såg nu de stora Vulcan-frakterna försvinna och beviljade direkt 20 procents rabatt och därmed var Vulcan räddat för Tidaholm. Hjo-Stenstorp följde efter och lämnade 25 procenta rabatt.

1906 invigdes en ny järnvägslinje till Vartofta. Tidaholm hade nu två järnvägar varav en bredspårig förbindelse med stambanan till Göteborg.

Nu förändras transporterna.

Efter 1960 avtog transporterna på järnvägen. Nytt fabrikskomplex med förändring av tillverkningen stod klart 1968. Då upphörde aspvirkestransporterna helt. Tillverkningen av stickor (splint) förlades helt till Vetlanda och därifrån kördes containrar på bil med splint till Tidaholm. Inte heller färdiga tändstickor transporterades längre på järnväg. Den omläggningen av logistiken medförde att Vartoftabanan tappade sin största kund.

Asktillverkning 1950.  (Ur en välkomstbroschyr för nyanställda vid Vulcan.)

Asp- eller björkkubbar svarvas till spån men är mycket tunnare än spånen för stickor. Från svarven föres staplarna av spån till en hackmaskin vilken hugger spånstaplarna i långa bitar för inner- och ytterasktillverkning. Materielen transporteras  sen in i asksalen där rader av maskiner spottar fram de olika slagen av askar i en aldrig sinande ström. För själva asktillverkningen svarar kvinnlig arbetskraft  som med stor fingerfärdighet sorterar felaktiga spånor samt tillser att maskinernas behov av papper och klister ständigt är fullt. Den sista delen i denna tillverkningsprocedur är att inner- och ytterasken skall inpassas i varandra samt att etiketter påsätts. När man ser denna maskin i verksamhet förstår man att den måste ha kostat mycket tid och arbete att konstruera den då den ju fungerar som den hade en egen tankeförmåga. Den sorterar askarna och lägger de felvända i rätt läge skjuter inner- och ytterask i varandra samt sätter på etikett.

Före askmaskinernas införande tillverkades många askar i hemmen ett arbete där hela familjen kunde deltaga. Fabriken försåg sina hemarbetare med faner, papper och mjöl till limmet. Faneret viktes till askar som limmades med papper.

Zinkkistor för sjötransporter.

För att klara tändstickorna mot väta och fukt förpackades de i zinkkistor som var hermetiskt igenlödda. Detta för att klara sjötransporter världen över. När fartygen ankom mindre hamnar, och inte gå in, rodde man ut och hämtade kistorna. På kistan fanns en kistetikett som visade kistans innehåll.

TILLBAKA

START

NÄSTA