Qvarnö
Tändsticksfabrik (1857-1882)
Bland alla andra små
tändsticksfabriker som växte fram under 1840- och 50-talet fick även
Lönneberga sin tändsticksfabrik.1857 köpte Jonas Magnus Emanuelsson
jordbruksfastigheten Qvarnö för 2.500 riksdaler. Dyrt ansåg man men då
ingick en del i Qvarnöbäckens vattenfall.
Behörighet
Emanuelsson innehade behörighet att
tillverka tändstickor och hade också erfarenhet från branschen.
Fabriken
Fabriken bestod av tre byggnader.
Som förvaringsrum för fosfor och svavel använde man källaren i
boningshuset. Vid bäcken låg torkhuset som var i två våningar. I
undervåningen fanns kapsåg, svarv och skärmaskin och drivkraften var
ett mindre vattenhjul.
Tillverkningsgången
Aspstockar kapades i en tändstickas
längd, drygt 2 tum. Dessa kubbar sattes i svarven där de svarvades
till fanerremsor som sönderdelades i skärmaskinen till stickor. På
övervåningen i samma hus torkades stickorna. I nästa hus som hade tre
rum, med eldstad och fönster i alla rum. Här sorterades stickorna
varefter de buntades och järnringar träddes på varje bunt. I rum två
"bråkades" buntarna i en apparat så att stickändarna skildes från
varandra. I rum tre skedde svavlingen buntarna doppades till bestämd
höjd på stickorna. Från detta rum fördes buntarna till en annan
byggnad med två rum (satsning- och inpackningsrummen). Den så kallade
"satsstenen" värmdes på spisen och tändmassan breddes ut på sten i ett
jämntjockt lager. Här doppades buntarna i tändmassan som sedan bars ut
till torkrummet. I rummen fanns friskluftsventiler och draghuvar för
att vädra ut de värsta fosforångorna. När stickorna var torra bars de
ut i packningsrummet där de stoppades i kapslar gjorda av grått
lumppapper.
|
En av
de tre fabriksbyggnaderna fotograferad 1954 Huset är timrat med
korsknutar och spåntak
Bilden
tillhör Kalmar länsmuseum |
|
Samma
byggnad fast nu ser man bäcken med vattnet forsande ner mot
sjön. Längst upp ser man också Pukalovägen |
För att kapslarna skulle bli lika
stora användes en mall i vilket papperet veks och klistrades. Sedan
stoppades de fulla med färdiga tändstickor och tillslöts. 50 kapslar
packades till en kardus och försågs med en etikett. Priset var 33 öre
för en kardus vilket gör under ett öre för en kapsel. Till att klistra
kapslar och packa i tändstickor utnyttjades barnen.
|
Kardusetikett med uppgift
om pris |
|
Etikettblad |
Inköp och antalet anställda
På apoteket inköptes fosfor, svavel
med flera ingredienser som behövdes för tillverkningen. Eftersom
tillverkningen bedrevs i liten skala var arbetsstyrkan inte stor. I
första hand sysselsattes familjemedlemmarna. Men en och annan
backstugusittare kunde under vissa tider tjäna en slant.
Försäljning
Befolkningen kring Qvarnö köpte sitt
behov av tändstickor av J P Johanssons yngre syskon, vilka vandrade
omkring i bygden som försäljare. Eftersom fabriken låg vid Pukalovägen
och mycket trafikerad var det många som köpte tändstickor direkt av
fabriken. Ortens marknader besöktes regelbundet framför allt
marknaderna i Vimmerby. Tändsatsen på tändstickorna var lättantändliga
och det behövdes inget plån för att tända den. En skosula eller byxbak
fick tjänstgöra som tändplån.
Sonen tar över
År 1873 avled Jonas Magnus och sonen
Johan Peter fortsätter nu tillverkningen men utan att ha behörigt
tillstånd. Jonas Peter Johansson (som han nu heter) söker sedan
tillstånd för tändstickstillverkning. Men beviljandet dröjde. Först
1876 fick han tillstånd sedan ett antal krav på säkerhetsanordningar
uppfyllts. Lönsamheten för fabriken var inte stor det framgår under
alla dessa år inte betalade någon skatt. Under 1870-talets senaste
hälft försämrades lönsamheten för alla små fabriker när
säkerhetständstickan gör sitt intåg. I slutet av 1870-talet började
tillverkningen avta och 1882 lades fabriken ner. Tändsticksfabriken
revs någon gång omkring1890. Men ännu porlar Qvarnöbäcken på våren som
lämnade kraft åt tändsticksfabriken.
Källor: Bengt Sandberg, Etiketter
och text
Kalmar länsmuseum
© Thore Gustavsson, Åkersberga