| Mönsterås innehåller allt som Småland
kan bjuda på. Här finns djupa granskogar,
slingrande vattendrag, röda stugor, skärgården med sina öar och havet i öster. Det
finns också en spännande industrihistoria värd att berätta. Mönsterås har haft två
tändsticksfabriker. Den första var Rosendahlsfabriken som anlades 1869 av apotekare
Götvid Frykman (1811-1876). Frykman bodde i Kalmar och innehade apoteket i Borgholm 1842-1864. Fabriken lades ner 1887 men 1892
anlades en ny fabrik av Ernst Kreuger och hans bror Fredrik i
London under firma E & F Kreuger i Kalmar. Detta skulle bli inledningen till Kreugerepoken inom den svenska
tändsticksindustrin. |
Här låg tändsticksfabrikerna. |
 |
Klicka för
förstoring |
|
| Under 1800-talet tillverkades
vid fabrikerna i huvudsak svaveltändstickor för export. Genom att också fosfor ingick i
tändsatsen var de lättantändliga och orsakade ofta små bränder inom fabriken.
Stickornas isättning i ramar gjordes för hand och var hälsovådlig för arbetarna,
varför de måste passera vakten till tvättrummet som såg till att alla tvättade
händerna före måltid och vid arbetets slut. Fosforångorna var också mycket skadliga
särkilt för personer med dåliga tänder. |
Frykman som ägde Rosendahlsfabriken, sålde den till
A M Lindqvist från Mönsterås. Lindqvist utökade rörelsen avsevärt, men
tillverkningen omfattade bara fosfortändstickor. Mönsterås Tidning skriver i en artikel
1882 att fabriken hade 120 anställda och att priserna låg under Jönköpings. Efter
konkursen 1887 lades fabriken ner.
Mönsterås Tidning
Att Mönsterås tidning skriver att Rosendahls
tändsticksfabrik skulle ha haft 120 anställda år 1882 verkar inte stämma
enligt den statistik som följer. Där visas en jämn fördelning av
anställda genom åren.
|
| Produktion
Maskiner vid
Rosendahlsfabriken 1874
1 st. Svarvmaskin
1 st. Hackmaskin
1 st. Gnuggmaskin
1 st.
Inläggningsmaskin
1 st. Fanermaskin
Produktion vid
Rosendahlsfabriken
1870 29 arbetare
100 kistor 4.000 rdr
1871 31 arbetare
1.000 000 askar 9.000 rdr
1872 28 arbetare
150 kistor 13.400 rdr
1873 41 arbetare
150 kistor 7.500 rdr
1874 34 arbetare
300 kistor 13.500 kr
1875 65 arbetare
7.400 pund 15.000 kr
1876 35 arbetare
3.600 paket 12.000 kr
1877 63 arbetare
300 kistor 15.000 kr
1878 33 arbetare
1.500 gross 12.000 kr
1879 37 arbetare
400 kistor 16.000 kr
1880 36 arbetare
500 kistor 17.500 kr
1881 38 arbetare
500 kistor 17.500 kr
1882 35 arbetare
1.500 gross 12.000 kr
1883 49 arbetare
25.500 30.000 kr
1884 52 arbetare
30.000 30.000 kr
1885 34 arbetare
35.500 31.950 kr
En kista rymmer 1000 paket
År 1874 var det 34 anställda varav 26 var
under 18 år fördelade på 8 män och 18 kvinnor.
|
|
|
Ungefär här vid
brandstationen (Älgerumsvägen 5) i Mönsterås låg Rosendahls
tändsticksfabrik.
|
|
Andra fabriken |
 |
|
Bilden är från
början av 1900-talet och tillhör Kalmar länsmuseum.
|
|
|
|
Flygfoto över
Mönsterås tändsticksfabrik. Lägg märke till alla staplar av aspvirke
som ligger lagrade runt fabriken. Bilden från 1937. |
.
|
| Den andra tändsticksfabriken började byggas i maj
1892 och efter inspektion var driften igång i november. Tändsticksfabriken bestod av ett
tvåvåningshus av 40 meters längd och 12 meters bredd. På nedre våningen fanns
ångpanna och kapsåg för aspstockar, maskinrum, en arbetslokal för 50 personer samt
packningsrum, satsrum och torkrum. Övre våningen innehöll två rum, det ena för
pappersskärning och tillverkning av askar, det andra samlingsrum och tvättrum.
Fabrikschef de första 20 åren var fabrikören Anton Carlsson som med sin
vackra hustru Blenda bodde i tjänstebostaden som syns till höger om
fabriken. Etiketter
Primitiv kardusetikett med bild av fabriksbyggnad. Plagiat av Jönköpings
original. Etiketter, typ liggande oval, med häst eller häst och ryttare.
Pearl, med bild av en nyckel |
|
Vana arbetare kom från
Kalmar |
| Samtidigt flyttade arbetare från
Kalmar till Mönsterås. De var utbildade för att
sköta de nya maskiner som installerats. Ett större tvåvåningshus uppfördes mittemot
fabriken. Den inrymde fyra tvårumslägenheter och kallades från början
“kasern”. Tillverkningen fram till första världskriget bestod av
paraffintändstickor för den engelska marknaden. För att sänka kostnaderna och klara
den stenhårda marknaden kom sammanslagningarna slag i slag. Först sammanslogs
Mönsterås med Kalmar 1912 (namnet
ändrades till Mönsterås-Kalmar tändsticksfabrik). Sen bildades AB Förenade Svenska
Tändsticksfabriker 1913 där Mönsteråsfabriken ingick och för att slutligen 1917 hamna
under Svenska Tändsticks Aktiebolaget (STAB). |
| Tändsticksfabrikerna en låglöneindustri |
| Tändsticksarbetarna hade allmänt svårt att
organisera sig i fackföreningar. Detta återspeglades i deras löner och
arbetsförhålladen. De var de sämst betalda industriarbetarna i landet. I Mönsterås
bildades först 1916 en fackförening ansluten till Svenska Grov- och
Fabriksarbetarförbundet. |
| Farligt arbete |
| Ur Jönköpingsposten 25 september 1896. |
| På Serafimerlasarettet i
Stockholm vårdas nu en ung kvinna Hanna Pettersson från
Kalmar, vilken å Mönsterås tändsticksfabrik ådragit sig fosfornekros. Genom
upprepade operationer måste en betydande del av käkbenen borttagas. Allt vad i mänsklig makt stått att göra har
gjorts, men för några dagar sen avled hon. Hon hade då vårdats i Serfimerlasarettet
sedan 1 mars 1895. |
Kollektivavtalet för 1939 |
|
Glimtar ur en intervju med Gotthard Nilsson
89 år |
Jag började 1923 på fabriken
som isättare. Jag förstod med detsamma att det här var jag inte intresserad av. Min
syster som också jobbade där kom upp till 26 kronor i veckan, men jag kom aldrig upp till mer än 6-8 kronor. Gunnar
Lindell var disponent då och han gick en runda genom fabriken varje morgon. Han
kontrollerade tillverkningen genom att tända en tändsticka, låta den brinna och blåste
ut den. Sedan kom O B Ohlsson till
fabriken efter det att disponent Agner från Kalmar haft tjänsten en tid. Jag fick också mäta virke. Vi mätte i lilländan
och i storändan. Stockarna kapades sedan i olika längder för ytterask, innerask och
stickor. Bönderna runt Mönsterås var leverantörer och körde själva sina lass till
fabriken där de mättes av och betalades direkt på kontoret. När jag började där hade
vi knappt något virke alls.
En dag kom disponent Ohlsson och sa:- Jaha, nu
får Gotthard ta hand om virket, fara åt Jönköping och lära sig det där och ta hand
om det sen! Det var som sagt dåligt med stock och inte roligt att stå och vänta på
virket. Ta nu, sa han, och far upp till Bäckebo, där är en post på rot, och köp den!
Jag åkte dit och det var en gammal sjö där det hade växt upp aspar och det var så
himla grant! Men asparna hade växt upp mellan stora stenar och jag såg med detsamma att
det inte gick att köpa det där, så jag for hem igen. – Hur gick det ? frågade
disponenten när jag kom hem. – Det gick dåligt, sa jag det går inte att köpa det,
jag förklarade hur det såg ut. – Det är ingenting utan att det går, sa
disponenten. Bara far dit i morgon och köp det! Jag gjorde så, men när jag kom dit hade
Kalmarfabriken hunnit före. Dom köpte det men fick aldrig dän det. Dom står väl kvar
än i dag. Jag fick sen ta min motorcykel och åka uppåt Kristdalahållet på auktioner,
där jag lärde mig känna bönderna, och så småningom, efter några veckor, kom det ena
billasset efter det andra så att vi klarade oss med virke. |
| Etiketter |
| Det mest exporterade märket från sjöfartstaden
Mönsterås var “Skeppet”, “The Ship” som tillverkades av företag
anslutna till Förenade Svenska Tändsticksfabriker. Förlagan till den praktfulla
fullriggaren skall ha varit en målning av den kände amiralen och marinmålaren Jacob
Hägg. Mönsteråsfabriken lanserade också den världsberömda serien “Nursery
Land” med motiv hämtade från engelska barnramsor för fram- och
baksidesetiketter. Det förekom under åren en mängd olika etiketter var av ett par finns
med i vinjetten. |
| Produktion och Personal |
| 1902 var tillverkningsvärdet 193 400 kronor. Under
hela den återstående verksamhetsperioden låg tillverkningsvärdet kring 2% av
branschens.Antalet anställda första året var 61 sedan steg det till omkring 100, men
hade under nedläggningsåret sjunkit till 54 fördelat på 24 män och 30 kvinnor.Tändsticksfabriken
sysselsatte under många år olika yrkeskategorier. Det var övervägande kvinnlig
personal som arbetade vid tändsticksmaskiner, packning, kontor och i matsal. Manlig
personal arbetade som mekaniker, maskinskötare, elektriker, snickare och
underhållspersonal. För att transportera aspstockar och färdiga tändstickor (i kistor)
fanns egna anställda som kuskar under häst och vagntiden, senare också chaufförer.
| Frakter |
| Från 1902 kunde transporterna ske med järnväg. Då
blev den smalspåriga järnvägen klar mellan Mönsterås och Sandbackshult med anslutning
till Berga-Kalmarlinjen. |
| Nedläggning av fabriken |
| När “Spetans” anläggning upphörde
försvann många arbetstillfällen från Mönsterås. Samtidigt tystnade fabrikssirenen, som varit väckningssignal åt många skolbarn som
då vaknade och hann till skolan. Den höga skorstenen på fabriken var under många år
ett bra navigationsmärke för båtfararna. Skorstenen revs några år efter
nedläggningen 1967. |
©Thore Gustavsson, Åkersberga
|
| Källor: |
Stranda Hembygdsförening årsskrift, 1998 |
|
|
“De tände en eld” av Loewe, Jansson, Rosell |
|
|
| Egna etiketter |
| Mönsterås kommun |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
