Grönskåra
Tändsticksfabrik
Närheten till bra
vägar och vid Badeboån blev en utmärkt plats för hantverkare och
småindustri. Vid ån anlades garveri, pottaskekokeri, spinneri och
väveri, limkokeri, lackfabrik, pappersbruk med kuvertfabrik. Tidigt
öppnades också en handelsbod som saluförde till och med vigselringar
och psalmböcker. Här blev också platsen för splint och
tändsticksfabrik Vid ett fall utmed ån anlades 1832 en vadmalsstamp
och färgeri. 1844 inköptes anläggningarna av 22-årige färgerigesällen
Erik Magnus Eriksson och 1872 igångsatte han tillverkningen av
tändstickssplint för export tillsammans med J.G. Sandholm som kunde
göra tändstickor. Redan 1874 separerade Sandholm och uppförde en egen
fabrik på samma sida av ån några hundra meter nedströms och började
där också tillverka splint.
|
|
|
En bättre bild av
paketetiketten. Som vanligt tog man till lite extra för att visa
hur stor fabriken var. Forsen och vattenhjulet för drivkraften
syns tydligt. |
Gott om råvara
Splinttillverkningen
blev en lukrativ affär då skogarna var fulla med aspvirke och med
tillgång av billig arbetskraft. Fabriken kallades Grönskåra
tändsticksfabrik och sysselsatte 1875 15 personer inräknat kvinnor och
minderåriga och tillverkningsvärdet var 10.500 kronor. Tillsammans med
svågern A. Arvidsson byggdes en ny fabrikslokal och 1889 satte
tillverkningen av fosfortändstickor igång. Fabriken övertogs 1894 av
Arvidsson och A. Liljegren men nedlades redan 1897. Men under
första världskriget inköptes fabriken av Förenade Svenska
Tändsticksfabriker. Den moderniserades och fick tillverka splint för
leverans till England.
Den andra
fabriken
E.M. Erikssons
färgeri och splintfabrik övertogs 1894 av sonen Albert Eriksson, som
utvecklade rörelsen med spinneri och vadmalsväveri. Sedan fabriken
eldhärjats, drevs endast splinttillverkningen på export till Tyskland
och Sydamerika. Den färdiga splinten förpackades i stora lådor på 150
kg och transporterades med hästskjuts till Kalmar och sedan till de
närbelägna stationerna Lillsjödal och Högsby. 1907 hade man 12
arbetare och ett tillverkningsvärde av 13.500 kronor. Grönskåra
Splintfabrik såldes till Svenska Tändsticksaktiebolaget år 1917 för
125.000 kronor. Bolaget byggde om och moderniserade fabriken och drev
den med fabrikör. G.W Ekholm som föreståndare i tre och ett halvt år,
varefter verksamheten i enlighet med bolagets centraliseringsprogram
avvecklades. Fabriksfastigheten med kraftstationen såldes 1925 till
virkeshandlarna Carl Johansson i Stenbrohult och Rudolf Nilsson,
Björkshult.
Utdrag ur
Karl-Edvard Modigs brev Manne Hofrén 27 0ktober 1941
Några närmare data
om Grönskåra Splintfabrik har jag ej reda på. Den inköptes emellertid
samtidigt med Broholms fabrik i Ålem under förra världskriget av det
svenska bolaget i och för kontroll av aspvirkesköpen, som då var
synnerligen viktiga för tändsticksfabrikerna. Fabriken levererade i
huvudsak sin tillverkning till bolagets fabrik i London. Den blev
under min ledning mycket moderniserad, men kom därefter knappast igång
innan den måste helt nedläggas och försåldes sedermera till en Hr
Nilsson i Grönskåra för annat ändamål.
Källor:
Forna tiders
näringsliv i Grönskåra. Av R. Ekholm
De Tände en Eld,
Loewe - Jansson - Rosell
Samlarnytt
Länsstyrelsen i
Kalmar
Fabrikschefen
Karl-Edvard Modigs brev till Manne Hofrén
© Thore Gustavsson
