Första tändsticksfabriken på Gotland hittad?

Det är inte lätt att leta efter Gotlands första tändsticksfabrik som bara funnits från 1870-1871. I litteraturen är platsen beskriven knapphändigt med de här få raderna: Tändsticksfabriken var belägen i Eskilhem vid Rosenbys, vid södra landsvägen den som går genom Mästerby. Jag och min svåger med fruar, som befinner oss på Gotland på semester, beslutar oss att en dag utforska platsen för den första tändsticksfabriken. Vi visste att det knappt kunde finnas några rester kvar, eftersom den brunnit ner och bara existerat under ca ett år. Det var ändå värt ett försök ifall några ortsbor visste något mera. Utrustade med en vanlig turistkarta bilar vi i sakta mak fram på vägarna från Eskilhem till Mästerby med korpgluggarna öppna. Den första ortsbo vi träffar, trodde sig veta var den har legat och gav oss en beskrivning. Vi hittar inget och efter att vi frågat flera ortsbor är vi tvungna att ge upp. De flesta har inte ens hört talas om fabriken och litet modstulna och besvikna återvänder vi till semesterbyn.

Nästa morgon repar vi nytt mod när vi i frukostmatsalen upptäcker en gammal karta från 1805 över Gotland. Där upptäcker vi att Rosenbys plus några andra närbelagda gårdar är utsatta. Nu väcks upptäckarlusten igen, och så fort vi kan åker vi iväg mot Eskilhem och Rosenbys. Vi tror nu att fabriken måste ha legat mellan Eskilhem och Tjuls och inleder nu en rekognosering. Vi spanar nu främst efter någon vi kan fråga, men i den här högsommarvärmen tycks ingen vara hemma. Vi vänder vid Tjuls  och åker tillbaka, men när vi har passerat Rosenbys ser vi en man vid en hjullastare vid nästa gård. Äntligen en människa att fråga! Det visar sig att vi har tur. Mannen vet var fabriken låg. Han berättar att hans gård heter Boleks,  men andra gården mot Eskilhem heter också Boleks och där har fabriken legat. Senare fanns också ett garveri där. Där finns en torrlagd bäck, som har en stensättning som kan vara lämningar efter fabriken. Vi åker dit, parkerar i diket och närmar oss försiktigt och andaktsfullt den plats där fabriken kanske har legat. Vi går in vid sidan av vägen bland buskar, träd och högt gräs och letar, och mycket riktigt här finns en torrlagd bäck som svänger in under vägen med en stensättning. Det kan mycket väl vara här fabriken har legat.

boliksfors.jpg (136949 bytes)

Kan detta vara lämningar efter den första gotländska tändsticksfabriken?

gfrydstrom.jpg (165225 bytes)

Kardusetikett som visar GF Rydströms tändsticksfabrik med bostadshuset i förgrunden.

 
Stensättningen tyder på att bäcken en gång varit en fors, som drev ett vattenhjul för driften av fabriken. Nu öppnar sig hela det historiska landskapet framför oss. G F Rydström hette den man som var pionjär för gotländsk tändsticksproduktion och som ägde byggnader vid Boleks, där han i början på 1870-talet bedrev sin hantverksmässiga tillverkning av fosfortändstickor. Rydströms hem var ett tvåvåningshus och  egentligen en bondgård. I en mindre byggnad bredvid tillverkades stickorna och förpackades i kapslar. Tillverkningen av fosfortändstickor var mycket brandfarlig och troligen var det orsaken till att båda husen brann ner, varvid Rydströms moder omkom i lågorna. Rydström kallade sin fabrik Wisby Tändsticksfabrik. Orsaken var nog att närmaste postkontor var i Visby. Namnet likväl som Rydström följer med till nästa fabrik som uppförs sommaren 1872 vid hamnen i Visby.

wisbytandsticksfabrik.jpg (98179 bytes)

Här låg Wisby Tändsticksfabrik 1872-1882 och så här ser byggnaden ut idag

Wisby Tändsticksfabrik

Nästa dag står vi vid Visborgs slott och tittar ner mot småbåtshamnen. Det enda vi har att gå efter är en kopia av ett foto från 1880-talet som tagits från samma plats där vi står, och som visar två byggnader i bakgrunden, varav den högra är Wisby Tändsticksfabrik. Det är min gode vän och svåger, som från vår position, först upptäcker att de två husen finns kvar om än ombyggda. Vi går ner och tittar på byggnaden. Här fanns mellan 1872-1882 en tändsticksfabrik. Vi ser också att den är ombyggd och förändrad, men det räcker för oss. Vi vet nu att byggnaden finns kvar, som en gång i tiden var en tändsticksfabrik. Vi står där och ser för vårt inre segelfartyget ”Elisabeth” stäva in med aspstockar från Finland och som så småningom skall bli tändstickor. Vi kan också se några tändsticksarbetare arbeta med utlastning av ”tändstickskistor” till ångfartyget Wisby, som ligger vid kajen med destination Hamburg. Lite längre ner på skeppsbron hörs det vanliga skrålet från hamnkrogen.

Trots att det på fastlandet vid den tiden fanns ett trettiotal fabriker ville man här på Gotland vara med och konkurrera . Under 1871 bildade några Visbyköpmän Wisby Tändsticksfabrik AB och redan i december året därpå var man igång med produktionen av säkerhetständstickor. Erforderliga maskiner var inköpta från fastlandet och produktionen var 1500-1600 askar per dag. G F Rydström var med från början som underverkmästare. Han hade ju fått litet erfarenhet från sin tändsticksproduktion. Aktiekapitalet som var på 50.000 kr visade sig vara för litet, varför man 1873 tog ett obligationslån på 50.000 för att stärka verksamheten. Under detta år var kapaciteten 2,5 milj. askar och antalet arbetare var redan 88 st fördelade på män och kvinnor, men man förmodar att många av dem var barn. Åtgärder för att förbättra lönsamheten fortsatte och en verkmästare från Vulcans Tändsticksfabrik i Tidaholm anställdes och ersatte G F Rydström. Under 1875-1877 tycktes företaget gå framåt och 1877 hade tillverkningen av säkerhetständstickor stigit till 16 milj. askar och med en utdelning till aktieägarna på 10%.

Antalet anställda var då som mest 110 st samt några hundra personer (fångar, fattiga, barn) sysselsatta i hemmen med asktillverkning. Den största delen av produktionen gick på export och den gotländska marknaden var avklarad med två dagars produktion. Fabriken använde drygt ett tiotal etiketter utförda i färg och med informativ text. Etiketterna var en viktig del i marknadsföringen. Lönsamheten blev sämre, exportfrakterna blev dyra och halva året måste man producera på lager då Visby under vinterhalvåret var avstängd för export. Wisby Tändsticksfabrik var med på världsutställningen i Paris 1878 och då erhölls den sista medaljen sedan började verksamheten att vackla, men man höll ut några år till innan konkursen var ett faktum år 1882. Det kan vara på sin plats att så här 120 år efteråt hylla de pionjärer som vågade och i stark konkurrens med fastlandet starta tändsticksfabriker.

Från Gotlands museum.

 

Thore Gustavsson, Åkersberga