Emmaboda Tändsticksfabrik

Tändsticksfabriken är intressant för att den under ett antal år slogs mot de stora tändsticksfusionerna i Sverige. Ludvig Möller född i Kalmar 1834 och tidigare bagare på Gotland anlade 1882   en tändsticksfabrik på Stampabacken invid Lyckebyån i Lindås alldeles utanför Emmaboda.

Vid samma tidpunkt lade det engelska bolaget Swedish Match Company, som drev fabriker i Kalmar, Växjö  och Ystad, ner sin tillverkning av tändstickor i brist på pengar till löner. Troligen var det så att det hade betydelse för Möllers etablering då han såg en större marknad för sin produktion av fosfortändstickor. Till Lindås gick också en järnväg från Kalmar och den påverkade väl också lokaliseringen. Möller hade tidigare startat Ludvigdahls tändsticksfabrik, men lade ner driften efter bara ett år. Han var också svåger med tändsticksfabrikören Johan Fredrik Lindahl  som drev tändsticksfabrik i Kalmar så han var inte helt avsaknad av erfarenhet. Närheten till Lyckebyån ingick i planerna att där använda vattenkraft till att driva tändsticksmaskinerna. Antalet anställda 1882 var 9 arbetare och tillverkningsvärdet var 2500 kronor. Tillverkningen kom ej längre än till ett hantverk och efter två bränder orsakade vid torkning av stickor, flyttade Möller 1895 sin fabrik till Emmaboda och blev där samhällets första industri.

Möller byggde fabriken vid östra sidan av Algutsbodavägen (som nu är Storgatan 18). Mittemot fabriken byggde han ett stort knuttimrat bostadshus på åtta rum och kök (Storgatan 17). I driften av fabriken var sönerna Knut och Carl-David samt dottern Hedvig engagerade. Tillverkningen första tiden var nästan helt utan maskinell utrustning. Tändstickorna förpackades i små papperspaket och såldes till detaljhandlare och grossister. Tillverkningen av fosfortändstickor var också farlig. Arbetarna kunde drabbas av fosforförgiftning (fosfornekros) där käkbenet långsamt förintades och ett förbud för tillverkning kom 1901. Men redan 1898 gick Emmaboda över till att tillverka säkerhetständstickor. 1904 utarrenderades fabriken till Jönköping-Vulcan som genast lade ner driften. Arrendet upphörde 1909 då Möllers två söner återupptog driften, som sedan var ganska sporadisk under de kommande fem åren. 1914 bildade bröderna Möller bolag med en engelsk företagare som nekats leveranser av de stora tändsticksfabrikerna.

Fabriken byggdes nu till och var under flera år en betydande industri i samhället. Fabriken kallades  i folkmun för ”Spetan”.  För de mer kvalificerade arbetsuppgifterna fordrades yrkesvant folk som man rekryterade från arbetslösa tändsticksarbetare i Småland. Skolungdomen i Emmaboda anlitades för att förpacka tändstickor när skolarbetet var slut för dagen. Tändstickorna stod färdigtorkade i fack och med rätt antal stickor som var lagom för en ask. Ungdomarna var flinka och övade snart upp en kolossal snabbhet som betalades med 5 öre för hundra askar. Detta tyder också på att det fortfarande inte fanns så mycket av maskinell utrustning på fabriken.

En kardusetikett fanns med fabriken avbildad. Ramen återser man på flera andra fabrikers kardusetiketter. Som asketikett fanns ett av Jönköpings original med buffel som varumärke, men man hade också en egen etikett med en bild av unionsflaggan.

Fabriken drevs fristående från de stora fusionerna fram till 1919 då Svenska Tändsticksaktiebolaget (STAB) köpte upp fabriken och året efter (1920) lades den ner. Antalet anställda var då 20 st. Fabriken köptes 1924 av EJ Carlström & Son och användes som utställnings- och utlastningsområde. Numera finns där en hyresfastighet.

 Thore Gustavsson, Åkersberga