Barnängens
tändsticksfabrik (1856–1858)
Ett starkt varumärke som står
sig även idag.
Det var sidenfabrikören Samuel Elliot född 1824
som i mars 1856 först fick tillståndet att tillverka tändstickor och
friktionsstickor. Tillverkningen förlade han till Lars Johan Hiertas
egendom Barnängen i kvarteret Vintertullen som låg på en udde i
Hammarby sjö. Fabriken förestods av förre ”kortfabrikören” Fredrik
Palin född 1824 som också samma år övertog fabriken och året efter
hade han också fått sitt tillstånd klart.
Fabriken
Fabriken var inrymd i ett av husen på den udde
Hammarby sjö, som bildade kvarteret Vintertullen yttersta. Där hade
den kände publicisten och industrimannen inrättat ett sidenväveri som
dock lades ner 1856. Då blev åtskilliga lokaler lediga och
möjliggjorde att tändsticksfabriken och andra små fabriker kunde
flytta in. Salpetersyrad blyoxid fanns med bland de kemikalier som
användes vid tillverkningen och som man måste importera.
Antalet anställda
Fabriken sysselsatte omkring 20 arbetare, mest
kvinnliga och tillverkade 1856 för 10,000 rdr. Senare finns en uppgift
om ett trettiotal anställda av vilka hälften tidvis utförde hemarbete.
Marknadsföring
I juli 1856 annonserade man i
Aftonbladet där det också framgår att man satsade på export.
På det här annonsbladet framgår
att fabriken sålde flera varor utöver tändstickor.
Även här finns uppgift på att det förekom export.
Ny ägare igen
1857 övertogs fabriken av grosshandlaren
Christian August Fredrik Engeström som då hade fått burskap som
fabrikör. Disponent för fabriken blev löjtnant Rudolf Bolling.
|
|
| Bolling är den som
representera företaget med sitt foto. |
Nedläggning
Fabriken var fortfarande igång i mars 1858 men
lades ner under året. Inga etiketter eller askar har bevarats.
Källor: De tände en eld, Loewe – Jansson – Rosell
Svenska tändsticksfabriker, Arne
Tejder
Stockholms tändsticksfabriker, John
Svensk
KB
©Thore Gustavsson
