Två företagssamma bröder Anton och Albert Johansson anlade 1884 en tändsticksfabrik vid Solgeåns fors strax nedanför Klinte kvarn. Fabriken fick  namnet Klinte tändsticksfabrik. Klinte är en plats som ligger cirka en mil norr om Vetlanda. (Se karta)

 

Tillverkningen började i liten skala

Två maskiner inköptes, en spånsvarv och en tändstickshack. Tillverkningen började med askar och  splint. Askspånämnen, papper och klister lämnades ut till barnrika hem i Skede och Alseda socknar för tillverkning av askar. Askar och splint såldes till ingenjör Lagerkvist som drev Carlslunds tändsticksfabrik i Vetlanda.

 

Bröderna Johanssonsson börjar nu med  helfabrikat

Tillverkningen i Carlslund gick inte så bra varför Lagerkvist sålde sina maskiner till bröderna. Från och med 1887 började tändsticksfabriken i Klinte med tillverkning i helfabrikat nu under namnet Holmafors tändsticksfabrik. Fortfarande var det mycket arbete för hand fram till färdig tändsticksask.

 

Tändsticksfabriken upplever en glansperiod

Omkring 1890 inköptes två askmaskiner för tillverkning av in- och ytteraskar vilket var ganska ovanligt vid den tiden och för en sån liten fabrik. Något år senare inköptes också en askfyllningsmaskin. För placering av maskinerna byggdes ytterligare två fabrikslokaler jämte en torkinrättning och arbetarbostäder. Med tanke på den eldfarliga verksamheten förlades de olika byggnaderna 50 meter från varandra vilket visade sig var en riktig åtgärd då torkinrättningen brann ner två gånger under de följande åren.  Ett nytt vattenhjul samt en turbin inköptes också.  Nu kunde man öka produktionen betydligt. Den ökades från 2000 askar per dag till 8000 dagligen.

 

Antalet anställda

Arbetsstyrkan uppgick till 10-15 personer och bestod huvudsakligen av unga pojkar och flickor. Ägarna bröderna Johansson deltog också i det dagliga arbetet.

 

Stor efterfrågan

Tändstickorna såldes mest till handlare inom landet, men även till Finland och England gick stora leveranser i form av halvfabrikat. Det var stor efterfrågan på askar vilket berodde på den höga kvalitén och det låga priset. Partipriset på tändstickor var 6 öre per paket eller ett 1/2 öre asken. Den stora efterfrågan gjorde att Bröderna Johansson  måste anlita en annan tändsticksfabrik som hade större produktionskapacitet. Nu byter fabriken namn igen till Hvetlanda tändsticksfabrik.

 

Bröderna Johansson får ett anbud och fabriken läggs ner

Fabriken har nu en stor produktion och är konkurrenskraftig på marknaden. Då får bröderna ett anbud från Jönköpings tändsticksfabrik som innebar att Jönköpingsfabriken förband sig att betala 12.500 kr mot villkor att driften ställdes in i fem år vilket accepterades varefter tillverkningen upphörde 1904 (1/10). Maskinerna såldes till Vetlanda tändsticksfabrik. Bröderna hade  under sin verksamhet inköpt all vattenrätt  och kunde 1907 sälja densamma till Stenkvill-Klinte Kraft AB för 42.000.

 

En son till en av bröderna berättar

Redan innan tändstickstillverkningen började hade min far och farbror kvarn och sågverk och stickhyvel vid vattenfallet här. Det finns många husgrunder kvar i terrängen som vittnar om en omfattande industrianläggning och ett samhälle med speceriaffär och personalbostäder. 

 

Petri Ljungberg berättar

År 1897 fick jag anställning vid fabriken och jag hade då fyllt 11år. Min arbete bestod i att sammanskjuta in- och ytteraskar och för detta arbeta fick jag sex öre tusendet. Den dagliga inkomsten rörde sig mellan fyrtio och femtio öre. Jag arbetade vid tändsticksfabriken i sju år och efter två års anställning steg lönen till 1:25 kr per dag, vilket var min högsta inkomst. Från början fanns inte någon ordnad arbetstid, men  infördes vid sekelskiftet till tio timmars arbetsdag. Under åren vid forsen hände två svåra olyckor en man kom i kläm mellan vattenhjulet och stråkbotten och avled. En kvinna och en pojke föll ner från en ishal bro (spång) och drunknade i forsen

 

Sonen  berättar

Margon Ljungberg son till Petri Ljungberg som ställt sin fars berättelse till förfogande berättar. En bok från affären hittades långt efter nedläggningen och där stod Margons farfars namn antecknat för en kanna fotogen. Fortfarande kan man se grundstenar på platsen för Klintes industrier och på våren finns det vatten i forsrännan. Området är fortfarande intressant och intresserade besöker området varje år avlutar Margon.

 

 

 

---

Etikett från Holmaforsepoken

 

---

 © Thore Gustavsson

 

Källor:  Tidnings artikel i Vetlanda-Posten

             Samlarnytt, Gustaf Rothell

             Etikett, Kurt-Erik Eriksson

             Margon Ljungberg Götskögle

             Petri Ljungbergs berättelse återgiven

             av Skede Hembygdsförening