Optimism i Vetlanda 1966

Vetlanda kommer att bli Sveriges största tillverkare av tändstickor och arbetsstyrkan som just nu uppgår till 200 personer kommer att utökas med 80 personer. Investeringar på 15 miljoner skall göras. Detta är en följd av STAB:s rationaliseringsbeslut  där man koncentrerar tillverkningen till fabrikerna i Jönköping, Tidaholm och Vetlanda. Produktionen vid Kalmar, Mönsterås och Västervik kommer successivt att flyttas över till de tre kvarvarande fabrikerna. Med hjälp av Vetlanda kommun och Gunnar Sträng räknar man med att klara bostadsfrågan för de 80 personer som skall nyanställas. Detta kunde man läsa i Vetlanda-Posten lördagen  den 19 mars 1966.

Men hur började det egentligen?

I Vetlanda har man tillverkat tändstickor i ungefär 140 år och på nuvarande plats sen 1907. Här försöker jag pedagogiskt visa hur tändsticksindustrin i Vetlanda vuxit fram till sin nuvarande ställning. Problemet är årtal och fabriksnamn går i varann och är olika från olika källor.

Fabrikerna i tidsordning

Första tändsticksfabriken i Vetlandabygden var Stenbergs Tändsticksfabrik

verksam 1861 fram till 1862-64. Året för nedläggning finns det olika uppgifter om.

Där nu nya kyrkogården ligger anlades 1864 Carlslunds Tändsticksfabrik.1870 hade den 37 arbetare anställda och en tillverkning av fosfortändstickor för 12 800 riksdaler.

(Under fabrikernas livstid användes båda namnen) År 1870 ändrades namnet till Hvetlanda Tändsticks AB. Fabriken var som störst 1874 när den hade 100 arbetare. 1880 var tillverkningen säkerhetständstickor till ett värde av 30.000 kronor och antalet arbetare 27. Fabriken brann ner 1882.

Under en period efter 1887 var namnet Holmafors Tändsticksfabrik.

Efter återuppbyggnad bytte fabriken 1884 återigen namn nu till Klintes Tändsticksfabrik. Fabriken hade en ganska liten verksamhet fram till att den lades ner 1904.

Fiske ingick i arbetstiden

En anställd vid Klinte tändsticksfabrik berättar att han tjänade 4 kronor i veckan men kunde senare få en dagsersättning på 2.50. Arbetstiden räckte ofta från klockan sex på morgonen till niotiden på kvällen. Men det var trivsamt i Klinte, nutidens jäkt existerade inte. Man var som en stor familj. Önskade man ta ett metspö för att ge sig ut och fiska under arbetstid så gick det bra.

Ett led i utvecklingen mot en ny tändsticksfabrik var grundadet av en spånaskfabrik 1905. Denna lades ned redan 1906. Rörelsen övertogs 1907 nu av det nybildade bolaget AB Hvetlanda Tändstickor.

1913 startade ytterliggare en fabrik i Vetlanda nämligen ”Gloria Wax Vesta” för tillverkning huvudsakligen av vaxtändtickor för export. Fabriken inlemmades 1915 i Hvetlanda Tändsticksfabrik och gav en ökning till 350 anställda.

”Den springande tomtenissen” Etikett från Hvetlanda Tändsticksfabrik då etiketterna trycktes separat och klistrades på askarna. Sedan 1970 trycks etiketten direkt på asken.

Efter andra världskrigets slut öppnades portarna mot världen och det följde goda år för tändsticksindustrin. Medel fanns för expansion och produktionsutveckling och Vetlandafabriken kom att bli ett ”flaggskepp” i koncernen. Tändstickstillverkning brukar indelas i tre moment Splinttillverkning (stickor), Skilletproduktion (tryckeri) och montering. Vetlanda var komplett fram 1988 då monteringen flyttades till Tidaholm. Från 1995 görs all splint i Vetlanda och produktionen är 110 miljoner splint per år varav hälften går på export.

NÄSTA