Grantorpets Tändsticksfabrik

Grantorpets Tändsticksfabrik 1897 - 1923

I en vik av Östersjön vid Västervik låg Grantorpets tändsticksfabrik.

Det började 1897 som en obetydlig industri som anlades av disponent O. Bäckström. Nämligen en fröklängningsanstalt. Sedan utvidgades detta lilla företag av Bäckström till en mindre fabrik för tillverkning av splint. Detta blev början till Grantorpets tändsticksfabrik som sedan gick igenom skiftande öden. Driften låg ibland nere längre eller kortare tider men sen ett nybildat bolag övertagit Grantorpet1906 och byggt om fabriken för tändstickstillverkning har driften fortgått med ganska stor arbetsstyrka. Verkställande direktör var ingenjör Bror Karl Hellström.

Förenade Svenska Tändsticksfabriker övertog företaget 1913. Fabriken följde med i fusionen med STAB 1917 och lades ner 1923.

Export

Företaget bedrev med tiden en omfattande export till länder i Europa, Asien, Nord- och Sydamerika. Transporterna underlättades genom att man hade en egen lastkaj med ett vattendjup på 22 - 24 meter.

Anställda Tillverkningsvärde

1897 50 st.

1900 58 st. 136.785 kronor

1907 125 st. 255.495 kronor

Här syns fabriken före branden och med ansenligt lager aspstockar på den egna kajen. Aspvirket importerades från Finland.

Fabriken brinner

Tändsticksfabriken brinner den 22 januari 1919 och kom att ändra konturerna av fabriken. Den höga skorstenen försvann men mycket av den gamla fabriken blev kvar. På nyåret 1920 började man återuppbygga fabriken och sedan juni är verksamheten igång i alla fall med splinttillverkningen. Den övriga maskinparken väntas anlända till jul så att hela produktionskedjan kan slutföras. Maskinerna är de modernaste som finns på området. Nämnas kan också att det finns ett laboratorium, reparationsverkstad, emballageverkstad, packsal samt tryckeri för tryckning av etiketter. Både ångkraft och elkraft användes vid företaget.

Disponent under den här tiden var Ingenjör F. Knutsson-Hall.

Bostäder

Det blev nödvändigt att anskaffa bostäder vid fabriken åt arbetarna, eftersom nästan alla bodde i Västerviks stad. Det blev ett litet samhälle som byggdes upp runt fabriken med bostäder och skola för barnen. En byggnad med tvätt - och bakstuga, stryk och badrum samt torkvind. Lokal för mathållning för ogifta arbetare samt alla som hade bostad fick också sig tilldelat ett potatisland.

Vidare fanns på området svinhus och stall och en stor fruktträdgård.

Disponentbostaden hade sin givna plats en bit från fabriken och finns fortfarande kvar.

Karta över Grantorpet.

Åkte båt till jobbet

De som arbetade på Grantorpet kunde åka båt till jobbet. Varje morgon, middag och kväll gick den lilla ångslupen Margareta turer mellan Skeppsbron och Grantorpet. Under vintern, när isen bar gick en upptrampad vinterväg på isen förbi Notholmen till Grantorpet.

Ångslupen som numera är motorslup finns fortfarande kvar och ägs nu av IFÖ Sanitär.

Tändsticksarbetarna organiserar sig

Vid 1900-talets inledning började fackföreningstanken allt mer vinna insteg. I mars 1902 samlades därför arbetare vid Stora Tändsticksfabriken till ett gemensamt möte för att diskutera bildandet av en fackförening. Ett stort antal hade slutit upp och man beslutade att bilda en fackförening. 83 personer anmälde sig till medlemskap varav 5 stycken var från Grantorpets Tändsticksfabrik.

Hur gick det sen!

Efter nedläggning av tändsticksfabriken övertog Grantorpet Fabriks AB byggnaderna för tillverkning av bilkarosser. År 2007 revs byggnaden och ersattes av villor. Det gamla fabriksområdet kallas idag i dag för "Västerviks Djursholm"

Besök sommaren 2000

År 2000 gjorde undertecknad ett besök i Västervik och då såg byggnaden ut så här.

Etiketter

Etiketten var en viktig del i marknadsföringen och identiteten. Varumärket"The Pine Tree" fanns i många varianter. Utöver detta fanns många vackra och iögonfallande etiketter. Många eftertraktade av samlare.