Uddevalla Tändsticksfabrik (1874 – 1938)


”Råmaterialen som i huvudsak bestod av asp kom från Öststaterna mest Ryssland. Virket kom med båt till hamnen, sedan fraktades det med hästskjutsar till virkesgården vid tändsticksfabriken och i övrigt där det fanns plats gjordes upplag av aspstockar. Från upplagen fraktades aspvirket på vagnar som gick på spår först till kapsågen och sedan till de olika svarvarna för att svarvas till olika tjock faner. De tjockaste hackades till tändstickor och de tunnare till askar och fodral”

Utdrag från en berättelse av Oswald Johansson, Uddevalla.


År 1874 startade skeppsredaren och grosshandlaren Adolf P Zachau tändsticksfabriken i Uddevalla som skulle bli kvar till 1938. Tändsticksfabriken var belägen mellan Kungsgatan, Sillgatan och Östergatan i Uddevalla. Antalet anställda andra året (1875) var 80 och omsättningen 120.000 kronor. Mellan 1910-1920 hade fabriken mellan 600-700 arbetare anställda.

Kungsgatan - Östergatan Det finns inget som avslöjar att här låg Uddevalla Tändsticksfabrik som var en stor arbetsplats som mellan 1910 -1920 hade 600-700 anställda. När jag i juli 2003 besökte platsen frågade jag en passerande ortsbo var exakt den legat. Jag hade tur han visste precis var den legat eftersom hans svärfar hade arbetat där.

Foto: Thore Gustavsson

Adolf Zachau avled år 1899 och sonen Arthur fick överta ledningen av fabriken. Han var en mycket driftig och förutseende man och under hans ledning växte fabriken till en av de mest betydande i landet. Han var mycket mån om kvalitén och släppte aldrig ut en tändsticksask som hade det minsta fel. Genom sina täta utlandsresor erövrade han många marknader. Fabrikens agent Attema i Amsterdam inarbetade märket ”Svalan” på den Holländska- och ”Myran” på Javanesiska marknaden.

Fusioner

Arthur Zachau spelade en aktiv roll vid bildandet av Jönköping-Vulcan där han satt med i styrelsen. Han var också aktiv när Svenska Tändsticks Aktiebolaget (STAB) bildades 1917.

Fackföreningen

Tändsticksarbetarna i Uddevalla hade svårt att organisera sig i någon fackförening. Först 1903 träffades några modiga män på arbetarnas rakstuga för att diskutera löner och arbetsförhållanden på tändsticksfabriken och den 23 april 1903 bildades den första fackföreningen. Under de första åren visade arbetarna dåligt intresse och förståelse för sin organisation.  1907 lyckades avdelningen genomföra det första kollektivavtalet och arbetsgivaren hade då erkänt fackföreningen som en förhandlande part. Timlönen blev fastställd till 23-30 öre per tim för manliga arbetare över 20 år och 15 öre för kvinnliga arbetare över 18 år. Arbetstiden var då 60 timmar. Efter avtalstidens slut tänkte man få fram ytterliggare förbättringar men storstrejken 1909 kom emellan och illusionerna och medlemsavtalet sjönk och avdelningen blev maktlös för lång tid framåt. Intresset och kampen kom tillbaka. Första världskriget och knappheten på livsmedel satte sinnena i svallning. Det gamla ordspråket ”Enighet ger styrka” hade inte glömts. Nu gällde det att hålla organisationsintresset vid liv och försöka förbättra arbetarnas ekonomiska ställning. Under 1916 – 1917 kom förbättringar och då utbetalades dyrtidstillägg och två extralöner. Tim- och ackordslöner ökade successivt. Samarbetet med andra tändsticksarbetare tog fastare form. Fackföreningen hade slagit igenom ordentligt bland arbetarna och vid 1917 år slut hade fackföreningen i Uddevalla 456 medlemmar. Allteftersom fick arbetarna betydande förbättringar i form av ökade löner och förkortad arbetstid. Den 1 januari 1920 infördes den lagstadgade 48-timmarsveckan.


Några spridda anteckningar från Emma Andersson  vars föräldrar arbetade på tändsticksfabriken. Anteckningarna gjordes 1986.

”Fabriken hade många hus till sina anställda och hade namn som Adolfshill,Lyckhem och Viggero. De flesta med enrumslägenheter.

Urhagen hette området med förmansbostäder och själva disponenten hade en villa som hette Östrabo. Alla fastigheterna var målade i gult och vitt. För en stor lägenhet (enrums) fick mina föräldrar betala 5 kr/mån och 1915 fick vi elljus. Alla hyresgäster hade ett stort potatisland. Då potatisen var upptagen hände det att vi fick stora virkesupplag där istället. Då vill jag lova att vi ungar hade roligt. Vi lekte gömme och mycket annat. Sen skalade vi av barken på stockarna vilket var bra att tända i spisen med. Vi skalade med knivar och samlade i säckar. Barken skulle ju ändå bort så vi fick gärna ta den. Att det inte hände olyckor är ett under. Innan våren kom var landen tomma från aspstockar och potatissättningen kunde komma igång igen”.

Matrikelbox över tjänstemän vid Uddevalla Tändsticksfabrik

Tillhör Bohusläns museum

Foto: Thore Gustavsson
 

Några tidningsartiklar berättar

Annons i Bohusläningen 1900 10 06

Arbetsförtjenst

 

Bohusläningen 1930 12 20

Uddevalla hamn

Ångaren ”Nereus” av Amsterdam inkom igår från Göteborg för att lasta tändstickor till Amsterdam.

Bohusläningen 1938 09 30

Primitivt i början  

Det gick ganska primitivt  tillväga vid tändsticksfabriken till att börja med. På den tiden gjorde inte fabriken askarna själva utan lämnade detta arbete till ett antal personer som då fick en stadig sysselsättning i hemmet. Onsdagar och lördagar kom asktillverkarna till fabriken med sina produkter det kunde vara hela ”hölass” med askar. Betalningen var 75 öre för 1000 askar. Rekordet hade en ung flicka som presterade 10.000 askar i veckan. Det gav en veckopeng på  sju kronor och femtio öre.

Bohusläningen 1974 04 29


Svalan och Myran

 

 

Svalan blev liksom Myran ett av Uddevallafabrikens mest gångbara märken.

Foto: Thore Gustavsson

 

 

Svalan från Uddevalla som flög över världen

”Svalan” var det varumärke från Uddevalla tändsticksfabrik som torde ha varit mest känt både på hemmamarknaden och framförallt utomlands. Praktiskt taget över hela världen såldes ”Svalan”. När idrottare från Uddevalla 1966 gjorde en cykeltur i Holland och skulle köpa tändstickor i en stad fick de Uddevallatillverkade tändstickor gjorda någon gång på 1920-talet.

Egnahemsrörelsen främjades genom att fabriken till självkostnadspris sålde trävaror från sina egna sågverk. Personalen fick måltider till billigt pris i fabrikens ångkök. Det fanns också sjukkassa, sjuksköterska och kostnadsfri sjukvård. Fabriksområdet var på sammanlagt 142.000 kvm. Det som inte behövdes av fabriken uppläts åt arbetarna till trädgårds- och potatistäppor.

Dessa förmåner behövdes då tändsticksarbetarna i allmänhet hade dåligt betalt. En manlig anställd hade 1938 nittiofem öre i timmen mot en industriarbetare (verkstad, gjuteri) hade nästan dubbelt.

(Förf. anm.)

Bohusläningen 1983 09 19

Anna och Linnea minns

Som femtonåringar stod Anna och Linnea vid maskinen, plockade tändstickor och stoppade i askar.

Detta var 1915 och det enda alternativet för ungdomar i Uddevalla. Veckolönen var 8 kronor och 63 öre. Ganska mycket pengar då tyckte båda. Speciellt för Anna som jobbat som piga på landet för 4 kronor i månaden. Fredag var avlöningsdag och när de anställda köat färdigt utanför kontoret fick de förutom reda pengar tre lådor tändstickor. Askarna var en eftertraktad vara så eftertraktad att fabriken måste anställa en vakt för att hålla efter ”svinnet”.

Första tändsticksfabriken

Till tändstickshistorien hör också till att det tidigare fanns en tändsticksfabrik i Uddevalla. Den grundades 1860 av handlanden O E Olsson och M C Backman och höll igång till 1868. Enligt uppgift skulle fabriken vara belägen på Annegreteberg dvs det område där Uddevalla sjukhus nu ligger.

Antal anställda år 1863 var 13, och 1867, 20 personer. Maskinparken bestod av två svarvar för handkraft. Omsättningen var 5000 Rdr. Fabriken drevs med viss framgång fram tills år 1868 då den lades ner.

 


En grupp kvinnor i sina arbetskläder står uppställda framför fotografen utanför Tändsticksfabriken i Uddevalla. Fotot är taget någon gång på 1920-talet. Tolv kvinnor som i det här fulländade fotot får representera en kvinnlig arbetarkår som troget och strävsamt arbetade i denna låglöneindustri.


©Thore Gustavsson

 

Källor: De tände en eld, Loewe – Jansson – Rosell

             Anteckningar och minnen från Uddevalla Tändsticksfabrik

             av Emma Andersson. Tillhör: Bohusläns museum

             Anteckningar författad av Oswald Johansson

             Tillhör: Bohusläns museum

             Minnesskrift, Uddevalla Tändsticksarbetarefackförening

             Tillhör: Bohusläns museum

 

 

http://thoresmatches.se