En av Stockholms många tändsticksfabriker


Många försökte sig på 1800-talet starta tändsticksfabriker i Sverige. Det blev lite av ”starta eget”. Manuell eller lågmekaniserad tillverkning krävde inte stora investeringar för att komma igång. En del arbete kunde utföras i arbetarnas hem. Barn användes också i stor utsträckning. Fram till 1879 startades 120 fabriker. Till en början var utvecklingen livligast i Stockholm där ett tjugotal fabriker startade under 1840-talet. Endast två av dem blev mer än två år gamla. Att skriva om tändsticksfabrikerna i Stockholm är inte lätt med så många fabriker med olika ägare och som flyttat ut och in i varandras lokaler. Vad gör man då! Man väljer ut en fabrik (Nordenmalm & Co) 1844-1874 som får representera alla och så får vi följa med flyttkarusellen I Stockholm.

 

Min hobby

Min hobby är att forska om gamla svenska tändsticksfabriker och ta reda på så mycket som möjligt om förhållandena och utveckling och sedan skriva artiklar till min hemsida. Det som är tjusningen och drivkraften är själva sökandet i litteraturen, arkiv och föreningar men också lokala kontakter som gärna hjälper till att ta fram uppgifter. Så mycket lättare det blivit sen internet kommit till, men också att besöka platsen där fabriken en gång legat. Ofta är allt rivet och nya hus finns där. Men känslan är stor att vara på plats och låta fantasin rinna iväg till den fabrik som en gång varit.

 

Besök i Nygränd 8

Det var en sådan känsla som ledde mig till Nygränd 8 i Gamla Stan där jag läst att en tändsticksfabrik legat. Jag åkte dit och fotograferade i gränden där jag antog att nummer 8 legat. Där får min berättelse om en Stockholmsfabrik  ta sin början. En sjökapten går i land och startar en tändsticksfabrik. Före detta sjökaptenen Johan Adolf Ahlbom född 1799 erhöll i februari 1841 Kommerskollegiets tillstånd att ”bereda” och saluföra olika slags lack. Men redan ett år tidigare annonserade han om ”alla sorters elddon” som han sålde dels vid sin fabrik Nygränd 8 men också i sin bostad Köpmangatan 1. Under 1841 ingick han också kompanjonskap med Svante Renberg som redan fanns i hans fabrik där han hyrde ett par rum.

 

Nygränd 8 Fabrikens etikett lär ha haft följande text ”Lucifertändstickor tillverkade vid kemiska fabriken i huset nr 8 Nygränd. Foto: Thore Gustavsson


 

I mars 1842 överlät Ahlbom och Renberg hälften av fabriken till bokbindaren Wirsell mot att han övertog fabrikens skulder och fordringar jämte hyreskontrakt. Wirsell köpte sen hela huset. Sommaren 1842 separerade Ahlborg och Renborg och i september flyttade Ahlbom sin fabrik till Skottgränd 2 och 4 och ägnar sig nu uteslutande åt tändstickstillverkning där han nu också har fått officiellt tillstånd. Tändstickorna såldes i Sandö Glasbruks affär på Skeppsbron. Klagomål över eldfaran gjorde att Ahlbom 1843 flyttade sin fabrik till Holländargatan 32. Det här blir också som ni märker en odyssé i dåtidens Stockholm som blir intressant att följa. I sin tjänst har då Ahlbom verkmästare L.E. Nordenmalm. Här möter vi namnet Nordenmalm för första gången. Arbetande på fabriken fanns en vuxen arbetare och 13 arbetsflickor. Vid Ahlboms död 1844 övertogs rörelsen av Nordenmalm. Redan i mars får han Kommerskollegiets tillstånd att tillverka ”kemiska eldon” och i juli fick han burskap (Borgarrätt) som tändsticksfabrikant. Fabriken har nu namnet L.E.Nordenmalm & Co.

 

Nordenmalm annonserar i Aftonbladet under åren 1844, 1845

 

Nordenmalmfabriken växer

År 1845 fanns 9 arbetare i tjänst med en tillverkning på 5000 rdr bco som 1853 stigit till 39 arbetare och respektive 8000 rdr bco. 1845 flyttar han sin fabrik till Stora Bondegatan 39 till den sk Tottierska malmgården. Nordenmalm var också en uppfinnare och fick flera patent på tändsticksmaskiner som kunde underlätta tillverkningen.

 

Nordenmalm dör men fabriken lever vidare

Nordenmalm som är sjuklig flyttar hem till Nora där han 1855 avlider endast 45 år gammal. Grosshandlare Carl Daevel tar över fabriken och behåller namnet som nu är inarbetat. 1854 finns 6 manliga och 33 kvinnliga arbetare vid fabriken och dessutom 9 minderåriga. Tillverkningsvärdet uppgick till 4 000 rdr bco.

 

Ny flytt och hjälp av dalkullor

Hösten 1856 är det dags att igen flytta fabriken till Barnängsgatan 7 till en fastighet som tillhörde fabrikören Nils Petter Lindeström, vilken där hade en tändsticksfabrik C.A. Edman & Co. Med detta kunde Lindeström lägga ner sin egen fabrik och blev istället föreståndare för Nordenmalmska tändsticksfabriken som då hade sammanlagt 21 manliga och kvinnliga arbetare samt tillfällig hjälp av dalkullor.

 

Lindeström tar över

Lindeström övertog Nordenmalm & Co år 1858 där han sysselsatte 5 manliga och 24 kvinnliga arbetare och en bokhållare för att sköta kontorsarbetet. Tillverkningsvärdet uppgick till 6000 rdr bco vilket från 1859 och några år framåt steg till 9000. Efter Lindeströms död 1864 nödgades sterbhuset begära sig i konkurs. Daevel som hade en fordran hos Lindeström blev nu tvungen att åter ta hand om fabriken men flyttade fabriken till Wollmar Yxkullgatan 22 där han hyrde in sig i Stockholms Tändsticksfabriks lokaler.

 

Överlåter fabriken på bokhållaren

1866 överlät Daevel tändsticksfabriken på den anställde bokhållaren Samuel Viktor Bohlin. Efter ett par förödande eldsvådor 1867 inköpte Bohlin egendomen Pilgatan nuvarande Folkungagatan 20 B – Kocksgatan 15 A vilken fastighet han byggde om och inredde till tändsticksfabrik. Enligt årets fabriksberättelse förfogade man över en hack- och -fanermaskin sysselsatte 2 manliga och17 kvinnliga arbetare och kom upp i ett tillverkningsvärde av 14000 rdr. År 1869 reste Bohlin till utlandet och lät Daevel sköta fabriken. Man sysselsatte då endast 1 manlig och 9 kvinnliga arbetare. Under åren 1870-71 hade Nordenmalm & Co repat sig ganska bra nu med 25 anställda.

 

Nya ägare igen

Efter en tid såldes fabriken till grosshandlare Claes Werner Rydström. Tändsticksfabrikören Frans Otto Åberg hade 1870 flyttat från Kalmar till Stockholm och köper 1872 egendomen vid Pilgatan med tändsticksfabriken men överlät den året därpå till sin yrkesbroder Johan Fredrik Ögren. I och med övertagandet av Nordenmalm & Co har han dragit på sig stora skulder. Han hade anskaffat en ångmaskin för att driva maskinerna och därigenom ökat kapaciteten och tillverkningsvärdet från 14 000 rdr till 39 000 rdr 1873. Snart kom han underfund om att han inte skulle klara sina åtaganden och rymde landet.

 

Nordenmalms saga är all

1874 begärde fordringsägarna Ögren och fabriken i konkurs. Vid konkursen upprättades En förteckning över tändsticksfabrikens inventarier: 2.446.500 buntar tändstickor 34.000 stora etiketter ”Stockholms Slott” 31.000 klippta gula d:o 307.000 oklippta gula d:o

 

Den vackra kardusetiketten ”Stockholms Slott” som fanns kvar i mängder efter konkursen men som idag knappast finns några kvar av.

 

1 redningsmaskin

1 svarvmaskin

1 hackmaskin

1 ångmaskin

1 gnuggmaskin

3 svavelugnar av järn med rör och murning samt kupor

6 dopptallrikar av koppar

Det stora lagret osålda tändstickor tyder på svårigheter med försäljningen trots försäljning över hela landet. Troligt är att ledningen efter Nordenmalms avgång inte har haft samma intresse för fabriken. Det ständiga bytet i ledningen jämte brist på kapital och det ständiga flyttandet var faktorer som hämmade företagets utveckling och som till sist gick omkull.


Källa: Stockholms stadsarkiv

Stockholms tändsticksfabriker av John Swensk

Samlarnytt 1958, G. Rosell

 

© Thore Gustavsson, Åkersberga

 


http://thoresmatches.se