Aspstockar kapades i en tändstickas längd, drygt 2 tum. Dessa kubbar sattes i svarven där de svarvades till fanerremsor som sönderdelades i skärmaskinen till stickor. På övervåningen i samma hus torkades stickorna. I nästa hus som hade tre rum, med eldstad och fönster i alla rum. Här sorterades stickorna varefter de buntades och järnringar träddes på varje bunt. I rum två "bråkades" buntarna i en apparat så att stickändarna skildes från varandra. I rum tre skedde svavlingen buntarna doppades till bestämd höjd på stickorna. Från detta rum fördes buntarna till en annan byggnad med två rum (satsning- och inpackningsrummen). Den så kallade "satsstenen" värmdes på spisen och tändmassan breddes ut på sten i ett jämntjockt lager. Här doppades buntarna i tändmassan som sedan bars ut till torkrummet. I rummen fanns friskluftsventiler och draghuvar för att vädra ut de värsta fosforångorna. När stickorna var torra bars de ut i packningsrummet där de stoppades i kapslar gjorda av grått lumppapper.