Krokoms Tändsticksfabrik

Storbonden Arvid Persson ägare till Kroksgård i Dvärsätt var ett barn av den begynnande industrialismen och hade stora drömmar som han också förverkligade. Han hade också förmåga att intressera andra för sina projekt. Således startade han och byggde upp Krokoms Tändsticksfabrik, Krokoms Tobaksfabrik och Krokoms Handelsbolag. Med såg och vattenverk byggdes fabrikerna och ett stort bostadshus för arbetarna.

Tändsticksfabriken

Krokoms Tändsticksfabrik startade 1869 med hela 25 anställda. I den arbetsstyrkan ingick 1 verkmästare, 4 män över 18 år, 8 pojkar och 12 flickor under 18 år. Under första året tillverkades tändstickor till ett värde av 7000 riksdaler. Fabriken var belägen i Dvärsätt vid Indalsälven ca 2 mil nordväst om Östersund. Fastigheten finns fortfarande kvar och var den gamla Dvärsättsskolan fram till 1994. Företaget ombildades till aktiebolag 1871. Lokal forskning berättar att det var mest ungdomar som arbetade vid fabriken och endast några vuxna. Men bland de vuxna fanns smålänningar som tog med sig förbättrad teknik och erfarenhet från andra fabriker. Förtjänsten för ungdomarna 10-25 öre per dag men var man riktigt flitig kunde man tjäna 70-80 öre per dag. De vuxna kunde tjäna upp till 1 krona per dag. År 1871 försågs också fabriken med nya redskap och maskiner de flesta handdrivna.

Man kan undra hur Arvid Persson kom på idén att starta en tändsticksfabrik på landsbygden och med de besvärliga transportmedel som då fanns. Tågförbindelser kom först 1882. Fabriksbyggnaden restes i liggande timmer och mätte 18x8 meter, hade åtta fönster på långsidan och ett flertal på gavlarna. Övervåningen var en halvvåning med utbyggt mittparti med fyra fönster. Fabriken försågs med tre skorstenar.

Ur Fabriksberättelser 1882

Krokoms tändsticksfabrik. Skär och Stickmaskin (handkraft) 8 anställda 5 under 18 år och en mästare. Tillverkning: 20 200 paket Värde 6 060. Då hade man också gått över till träaskar som då kunde läggas ut som hemarbete i bygden.

Pipan kunde tändas med stickor från den egna tändsticksfabriken

Den begåvade storbonden Arvid Persson startade också en Tobaksfabrik i Dvärsätt för tillverkning av rulltobak, piptobak och snus. Kända märken var ”Järnbanan” och ”Jämtlands jägare” . Vidare grundade han Krokoms Handel AB.

Hur gick det till på tändsticksfabriken?

Poststationsföreståndaren i Dvärsätt Erik Larsson berättar i en tidningsartikel från 1946 hur det gick till. Jag började arbeta på tändsticksfabriken när jag var tio år. Året var omkring 1875, då man också hade den största arbetsstyrkan. På den tiden rådde dåliga tider här i bygden och fabriken gav levebröd åt många fattiga. Över 30 barn arbetade där på min tid. Det var ju inte något tungt arbete, men det fordrade framför allt flinka händer. Skall vi försöka följa hur en tändsticka kom till så får vi börja med råmaterialet d.v. s. aspkubbarna som levererades av traktens bönder. Kubbarna kapades till tändstickslånga bitar och sattes därefter i en maskin, som naturligtvis drogs för hand och med vilkens hjälp man sågade ut långa smala skivor. Det blev som faner ungefär. Dessa skivor lades sedan i en lång låda ovanpå varandra. Därefter trädde en kniv i funktion, de föll ner och späntade ett otal stickor varje gång alldeles som en giljotin. För att få den rätta grovleken på dem drogs kniven framåt några millimeter i taget medelst ett kugghjul. Mitt arbete bestod i att plocka samman stickorna som sprutade fram ur ena lådändan och sätta dem i ramar. Vi fäste stickorna i änden så de stack ut som borsten på rotborste, fast bara en sticka i varje hål, som lätt kunde doppas i svavel- och fosforblandningarna. När vi hade plockat ihop en sådan ram sprang vi fram till de som hade hand om svavel- och fosforbaden. För varje levererad ram fick vi en plåtbit som vi sparade till lördagen, då vi fick ut varor eller kontanter på handelsbolaget, ett sorts pollettsystem alltså. Sedan ramarna doppats ner fick de torka varefter de togs om hand av s.k. packarna, som rev loss ett antal stickor ur dem varje gång. Någon gång kunde det hända att tändsatserna kom i beröring med varandra och fattade eld och då måste bunten genast köras ner i en liten sandlåda som stod bredvid varje packare.

Stickorna tände på ändan!

Lättantändliga var stickorna för man behövde bara repa till bak i ändan! Ett 50-tal stickor bildade en strut och dessa lades därpå in i papperspaket. Det rådde ett synnerligen gott förhållande mellan arbetsgivare och arbetare. Till jul utdelades dessutom tändstickor som gåvor och verkligt skickliga arbetare premierades med böcker. Till sist borde jag tala om vad stickorna kostade som gav uppehälle åt så många. Jag hade för mig att ett tändstickspaket kostade ett öre.

Konkurrensen hårdnar

Produktionens tillverkningsvärde höll sig fram till 1900 i huvudsak vid fyrsiffriga belopp. Först på 1900-talet kom det över 15000 kronor, en ganska obetydlig siffra i branschen. Trots ett fåtal fabriker i Norrland räckte den marknaden inte till. Den ökande konkurrensen från södra Sverige, beroende på sammanslagning av fabriker och därmed kraftig rationalisering, gjorde att 1909 var det slut med verksamheten för Krokoms tändsticksfabrik. Detta sista år som produktionen var igång tillverkade 14 anställda 575 lådor svaveltändstickor med ett uppskattat värde av 13 225 kronor.

Ett stort lager av tändstickor fanns kvar efter konkursen

När man läser bouppteckningen från 1910 hade fabriken kvar i lager 535 lådor svaveltändstickor till ett värde av 10 700 kronor. 23 lådor säkerhetständstickor värde 690 kronor och 174 lådor sulfit(svavel)tändstickor till ett värde av 3 480 kronor då förstår man att inte mycket blev sålt sista verksamhetsåret. Ännu idag kommer det fram gamla askar till försäljning på auktionssajter. I bouppteckningen fanns många fordringar främst privatpersoner som var skyldiga för tändstickor. Men trots att fabriken var liten blev den ändå ganska långlivad i hela 40 år höll man tändsticksproduktionen igång i den lilla byn Dvärsätt.

Källor: Boken Dvärsätt, Vanja Eriksson

Boken Kroksgård, Mary Bergström

Tidningsartikel i Östersundsposten 1946-06-22

Bouppteckning, Aktiebrev Landsarkivet

Rödöns Hembygdsförening, Jan-Olov Jonsson, bilder

Svenska Tändsticksfabriker, Arne Tejder

De tände en eld, Loewe – Jansson - Rosell

© Thore Gustavsson, Åkersberga