Som jag minns ”Sigges kiosk” på 40- och 50-talet

Sigges kiosk ligger mittemot Bruket och på andra sidan ån. Den är gul med bruna knutar. Till kiosken går en bro och framme vid kiosken går en trappa ned till uteserveringen. Ån rinner från Brukssjön, passerar Bruket där den tar med sig utsläpp som förorenar ån, bildar slam och färgar åvattnet brunt. Kiosken ligger strategiskt till utanför Bruket och när fabrikssirenen ljuder strömmar de anställda ut genom porten och många stannar för att handla. Kanske de köper en kvällstidning eller bara en påse karameller till barnen. I kiosken köper min pappa och jag Lektyr och Levande Livet. Det är en njutning att öppna den färska tidningen med sammanpressade sidor och läsa de spännande berättelserna som finns där. Ibland köper jag också Rekordmagasinet med sin berättelse om ”Sveriges Robin Hood” Per Stigman. Robin Hood heter också de första cigaretterna jag köper i kiosken och man kan då köpa lösa cigaretter och det dröjer länge innan man har råd att köpa en hel ask. Som jag minns stänger kiosken redan klockan nio och är man då kvar då får man hjälpa till att stänga. Då fälls den stora luckan ner, disken fälls upp, och stora bultar körs genom luckan. Dessa får man hålla i för att de inte skall snurra runt när man skruvar på muttrarna från insidan.

Efter det att kiosken är stängd är det ganska lugnt på samhället, biokvällar är det större rusch men de hinner inte till kiosken utan söker sig till korvkiosken som ligger närmare Bruket. De står där i grupper och pratar och äter korv innan det bär hemåt per cykel. Utanför kiosken och på den breddade vägen i korsningen finns en busshållplats där bussarna från Flen, Malmköping och Granhed har sina hållplatser. Där finns också två anslagstavlor, en för Idealbiografen och en för föreningarna i samhället. Under gengastiden fanns också stora trälådor fyllda med träkol till gengasaggregaten. Runt bussarna och anslagstavlorna samlas mycket folk i väntan på bussarnas avgång och många passar naturligtvis på att göra inköp i kiosken. Under åren skiftar de anställda men populärast är tjejerna och jag tror de säljer mest. Mycket utgår från kiosken. Samling vid kiosken heter det. Vid kiosken skall man stanna till. Ett ställe där alla passerar. På något sätt är det navet i samhället. Det är kanske därför jag minns det så bra.

 Kiosken är nu borta sen 1970-talet och den förorenade ån har fått en annan väg genom samhället. Endast ett betongfundament vittnar om var ”Sigges kiosk” legat.

 © Thore Gustavsson, Åkersberga