Tillverkning och provskjutning av kanoner

Från 1659 fram till sekelskiftet 1800 utgjorde brukets huvudtillverkning av krigsmaterial och då tyngdpunkten lagd på skeppskanoner. Den största kunden var svenska staten. Det är omvittnat att kanoner från Hellefors Bruk kom till användning i kriget mot ryssarna 1788-1790. Hellefors Styckebruk fick i augusti 1853 en beställning på 20.000 kanonkulor som också skulle provskjutas innan leverans.

De här kvarvarande stenarna utgjorde säkerligen ett värn för provskjutningarna.

Provskjutningsplatser

Alla tillverkade kanoner skulle provskjutas enligt särskilda bestämmelser. Provskjutning av kanonerna utfördes från två avskjutningsplatser, Malmbacken och vid kruttornet men den avskjutningsplats som varit mera permanent torde vara den vid kruttornet det vittnar de kvarvarande stenresterna. Skjutriktningen var mellan Stora husets badhus och holmarna med nedslagsplats Haga där man också påträffat kanonkulor. Sträckan till nedslagsplatsen är ca 500 meter.

Provskjutningarna var viktiga för bruket

Allmänt kan sägas att en provskjutning var en avsevärd affär eftersom den bestämde om ett styckebruk skulle få några uppdrag eller ej. Det gällde att motsvara kraven på  materielens hållbarhet och funktion i övrigt. Kanonerna besiktades av officerare enligt en särskild instruktion. Det fanns också skjuttabeller över räckvidden på pjäserna som skulle uppfyllas och man provsköt säkerligen den ammunition som skulle tillverkas. Provskjutningarna var kostsamma, besvärliga och inte helt riskfria. Hellefors Styckebruk hade begärt tillsammans med andra bruk att bli befriade från provskjutningarna men framställningen avslogs barskt av myndigheterna.