|
Brukssjön
runt
Det tar sin början vid den här bryggan vid
Marionstorp. Det är inte samma brygga som när jag växte upp. Den är
väl utbytt ett par gånger, även den här har sett sina bästa dar. Här
låg ekan förankrad. Här badade vi och tvättade oss på sommarhalvåret.
Farsan började redan första maj efter demonstrationen och mötet vid
bruket. Då blev det ett premiärdopp vid bryggan. Här lade vi ut
ryssjor och mjärdar och fick massor av fisk som bidrog starkt till
försörjningen. Fisket fortsatte på vintern med pimpling och att sätta
ut saxar. Oftast skrapade vi vår egen bandyplan där vi ungdomar
spelade bandy. Isen gav oss snabbare väg till bruket med spark och
sparksko och man åkte med blixtens hastighet ner till bruket. När det
blåste kunde man fälla ut jackan eller rocken och man fick mera
medvind. Vi hade flera landstigningsställen som Parken, Gula badhuset
och Haga beroende var man skulle i samhället.
När vi nu är i den delen av Brukssjön måste jag
påminna om alla bandymatcher som brukets blå utkämpade på isen utanför
Haga och badhuset. Många gånger med så stor publik på isen att det
började knaka och man fick sprida ut sig. Isupptagning utanför
slaggvarpen är också något som dyker upp ur minnet. Att såga upp
isblock som förvarades i isdösar för att förse brukets tjänstemän med
is till isskåpen under sommarmånaderna.
Men nu återvänder vi till sommaren och
badplatserna. Först det stora badet vid parken med badhus och bryggor.
Det fanns också en avstängd vik "pruttviken" för de allra minsta. Här
gick vi i simskolan och lärde oss simma så pass att vi kunde klara
järnmärket. Gula badhuset var för brukets tjänstemän och kapten
Rudberg hade ett eget badhus ute på udden. Inte lika flott men ändå
ett fint bad var Lugnetudden där man också kunde simma över till Stora
holmen. I Järpstugeviken intill hade en kompis och jag båtplats för en
självbyggd badbåt. Men den kuskade vi runt och utforskade Brukssjöns
stränder under ett par somrar. Vidare på motsatta sidan kunde man
pröva på Sandtäppans bad och också vada över till Myrholmen om man
kände för det. Vi förflyttar oss till flyna ovanför Marionstorp där
vår familj hade ett badberg där man ogenerat bada och stressa av efter
arbetets slut.
Norra delen av Bruksjön eller långerna som vi sa
började ungefär vid Marionstorp. Här kunde man glida fram med ekan i
de kanaler som bildats mellan flyna och studera fågellivet. Se på
tranorna som varje år rastar på flyna och höra storspovens drill som
också blev något av en signatur för Brukssjön.
Stilla sommarkvällar kunde man höra dansmusiken
från parken när tonerna fortplantade sig över sjön. Likaså kunde man
få höra dragspelsmusik från Myrholmen när personalen från
tjänstemannamässen hade sin utflykt.
Stor dramatik utspelar sig en vinter när jag och
en kamrat är på isen utanför Marionstorp. Ett svagt pinglande hörs
oppifrån långerna, en timmerfora är på väg. Sedan hörs det starkare
ju närmare de kommer. Det är oftast ett tiotal hästar med timmerlass.
Hästarna springer när de kommer förbi oss och körarna som sitter på
lasset låter piskan vina. Det står som ett moln av ånga från hästarna
och ibland frustar hästarna till som för att ta nya tag. Man hör
hästarnas hovtramp och medarnas gnissel mot den kalla snön och nu
ringer pinglorna starkt. Där står jag och min kamrat vid sjökanten och
betraktar skådespelet. Ibland springer vi fram mot timmerforan och
hoppar på längst bak på det sista timmerlasset för att åka med ett
stycke. Efter ett stycke hoppar vi av och börjar sakta gå hemåt. Först
då upptäcker vi hur kallt det är |
